lindajeanette

VARFÖR ska alla människor med husdjur prompt
pracka på alla de möter tjat och prat och tjöt om sina djur?
Så fort man påbörjar ett nytt samtalsämne så kommer det på en gång
ett sidospår till personen i frågas hund som gjorde något "såååå göööölligt igår!"
Och de börjar varje mening med "Haha! Det var så roligt här om dagen när han.."
Det är alldeles säkert kul för en annan djurintresserad att lyssna på,
men jag är inte intresserad av en tjugominuters utläggning om vilken
färg, form och konsistens din katts spya hade imorse. På riktigt.
--

Jag är lite bitter idag. Och det liksom bara växer.

"Jag tänkte kanske ha en skön förfest här på fredag när du är borta".
Absolut, kör hårt.
Utan min vetskap, eller tillåtelse, blev det en all night-fyllefest,
med folk som spyr och däckar i badrummet istället.
Jaja, "det är väl sånt som händer". Fast i någon annans lägenhet? Hell. no.

Grädden på moset blev när det vart jag som blev tvungen att städa upp
den intorkade spyan på vardagsrumsgolvet, och det där andra som min strumpa fastnade i,
på golvet i hallen.. 3 dagar efter att festen ägt rum, för en annan hade inte "hunnit",
och skulle just åka iväg och vara borta ett obestämt antal dagar.

Relativt pissed off. Relativt.

Sen upptäcker jag att en stor flisa är bortslagen på kanten
av min fem månader gamla spishäll för sjutusen kronor..
Och en stund senare skar jag mig på den. Behöver jag ens säga det? Relativt.

Att behöva konfrontera för att överhuvudtaget få en ursäkt är pinsamt patetiskt.
--

"SLIPKNOT FORTSÄTTER TROTS TRAGEDIN". Ljuset! High five!
Det firar vi med My Plague.
--

F.ö. så är jag riktigt rödhårig nu. Och jag har en känsla av att imorgon ryker 20-25 cm.
Wah wah wah!
--