9 juni

Vissa saker passar sig inte i en blogg.
Detta är ett inlägg som jag kommer ångra att jag publicerade.
och jääävlar vad jag inte bryr mig.
--

jag längtar till usa.
jag vill härifrån så sjukt mycket att jag vet inte vilket ben jag ska stå på.
det är så mycket som jag vill ska vara annorlunda.
den enda jag kan prata med om .. det här,
den enda som vet någonting om det överhuvudtaget, är utesluten.
jag erbjöd mig, varför gör du inte samma sak?
jag vet iofs inte om jag skulle tacka och ta emot,
men principen. du är inte den enda med skit i ditt liv,
och stöd uppskattas.    men nehe.
ensam är stark, I suppose.
fast inte egentligen. jävligt korkat sagt alltså.
jag vet inte vad jag vill faktiskt.
och nu orkar jag fan inte skriva i gåta längre.
sådära med att utelämna namn och fakta för att folk ska undra
"vem är det hon pratar om och vad är det som har hänt egentligen?"
nu slipper ni undra, jag pratar nämligen om Deniz Hekmati.
haha, han som hela mitt liv kretsade kring i över 5 år!
men jag varken tycker, tänker eller känner någonting alls om det här,
för jag har inte orkat sätta mig in i att fundera ut vad det skulle vara att tycka/tänka/känna.
jag önskar verkligen att jag gjort det, för då kunde jag kanske göra något åt det.
nu behöver jag att någon säger till mig vad jag ska göra,
vad jag ska tycka och vad jag ska känna. för jag har ingen aning.
det är liksom .. precis som ingenting. fast ändå som en jävla massa.
jag har alla mina vänner, de absolut bästaste i hela världen,
men någonstans så är det ändå någonting som typ .. saknas.
jag har bara ignorerat, förträngt, inte orkat med, struntat i att ta itu med,
bara skitit i allt totalt, men ibland så .. bubblar det upp. okontrollerat.
då skriver man ett sånt här inlägg och förväntar sig en förändring som aldrig kommer.
Och det är lugnt, för jag förstår inte ens varför jag sitter och skriver det här ..
och jag vill nog inte ens veta vem som sitter och läser den här meningslösa dyngan.
Nej, nu har jag babblat färdigt, tänker bara avsluta lite snyggt ..
Jag är past the point of petitesser, du har betytt en himla massa.
hur mycket betyder det nu? (& även om jag skulle komma på det, how to proceed?)
--

jag är så trött på mig själv att jag kan spy. jag är så jävla trött på jeanette gudmundsen.
nu får alla sommarlov och tar studenten hit och dit och är så äckligt glada över det.
jag är fast på burger king och JAG HATAR DET! Först läsk, sen hamburgare och sist pommes.
jag orkar inte vara trevlig längre, jag vill lägga mig ner och inte ställa mig upp nånsin igen.
och bara låt mig. fan .. jag orkar inte
--

en vecka kvar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0