lindajeanette

Jag bryr mig för mycket.
Och när jag inte hittar något att klaga på,
ser jag till att leta fram något.
För det måste vara synd om mig,
hela tiden. Patetiska jea, helt klart.
Var det därför jag, helt plötsligt,
tog upp allt det där igen,
jag behövde tycka synd om mig själv?
Du finns inte i mitt liv längre,
för du kunde inte "bara" vara vän med mig,
det räckte ju tydligen inte,
och du kunde inte ta att det aldrig
kommer bli nåt sånt mellan oss mer,
så då gav du upp och tyckte hux flux,
att livet går ut på att vara någon som
jag inte vill ha ngt med att göra.
Och om du fortfarande är sån
så är jag väldigt nöjd med vårt avstånd.

Haha, nu skriver jag om dig igen,
varförvarförvarförvarför? I rest my case,
jag bryr mig alldeles för mycket,
inte bara om detta alltså, utom om allt.
Jag ska hålla på och överanalysera
och utveckla, inveckla .. överdriva.
Jag måste sluta bry mig. Det går överstyr.
Ja, nu har jag bestämt mig. Jag lägger ner.
Har ett final statement innan jag slutar bry mig fullständigt:
Ingen kommer någonsin att älska dig så som jag gjorde.


Vilket smicker! Eller bara kliché?
I vilket fall, tycker du att du förtjänar det?
--

Nej, det där är det sista jag skriver om dig.
Så för er som bara läser min blogg för att få veta vad jag tycker om Deniz,
ni kan sluta efter idag, för nu kommer det ingenting mer. hejdå.
--

3 dagar kvar.